Att få barn inlåsta i sina hem att fungera är en form av slaveri

Målet CN och V. mot Frankrike av den 11 oktober 2012 gäller två systrar från Burundi som anlände till Frankrike 1995 och anförtroddes till en medlem av deras närmaste familj, eftersom de var minderåriga vid tidpunkten för händelserna. Så fort de anlände inkvarterade deras värdfamilj dem i husets källare och tvingade dem att ta hand om alla hushålls- och hemsysslor och betedde sig mot dem på ett respektlöst sätt. Alarmerade, socialtjänsten genomförde en utredning av deras fall och paret som reducerade dem till slaveri dömdes 2007 av Nantes brottmålsdomstol. Däremot frikände Versailles hovrätt mannen och dömde hustrun till straffböter på 1500 euro och att betala en symbolisk 1 euro till offren som skadestånd och ränta i gottgörelse för moralisk skada. Kassationsöverklagandet av kärandena hade avslagits och väckte talan vid Europadomstolen. För det första noterar den att det i huvudsak var den första sökanden, som inte hade någon skolgång, som tvingades arbeta outtröttligt och utföra alla möjliga hushållssysslor ; den andra utbildade hjälpte sin syster bara ibland. Det bör således noteras att endast den första sökanden kan klaga enligt artikel 4 i konventionen. The Court observes that " servitude constitutes a special qualification of forced or compulsory labor or, in other words, forced or compulsory labor " aggravé_cc781905-5cde- 3194-bb3b- 136bad5cf58d_”. I detta fall är det grundläggande elementet som skiljer träldom från tvångsarbete eller tvångsarbete, i den mening som avses i artikel 4 i konventionen, offrens känsla av att deras tillstånd är oföränderligt och att situationen sannolikt inte kommer att förändras. I detta avseende är det tillräckligt att denna känsla är baserad på objektiva element som väckts eller upprätthålls av gärningsmännen ”. Mot bakgrund av att den första sökanden ansåg att hon var beroende av sin värdfamilj och var rädd för att skickas tillbaka till sitt land om hon inte lydde dem, måste man följaktligen dra slutsatsen att hon hölls i träldom. Den svarande staten hade å ena sidan en positiv skyldighet att effektivt utreda fakta och å andra sidan att straffa de ansvariga för dessa handlingar. Det har alltså skett ett brott mot artikel 4 i konventionen.

Målet CN mot Rauyame-Uni av den 13 oktober 2013 väcktes av en ugandisk kvinna som anlände till Storbritannien 2002 med hjälp av sin kusin som försåg henne med falska dokument. Hon fick ett jobb hos ett par som tvingade henne att arbeta dag och natt och hennes lön betalades ut till en mellanhand som hade hittat detta arbete åt henne, som betalade henne en procentsats. Hon lämnade in ett klagomål till polisen för slaveri och tvångsarbete, men ärendet lades ner. Eftersom alla hennes överklaganden misslyckades på nationell nivå vände sig sökanden till Europadomstolen med åberopande av artikel 4 i konventionen. Domstolen konstaterar att den brittiska lagen som var i kraft vid den tiden inte tillät att slaveri eller slaveri bestraffades direkt, utan snarare relaterade brott. Följaktligen, i avsaknad av en lag som gjorde träldom och slaveri till ett brott, gavs ingen vikt åt sökandens anklagelser. Följaktligen har det skett ett brott mot artikel 4.